yvonne

Igår var det dags för mig och Felicia att springa mini maxi ruset, och hon var otroligt förväntans full, så jag var ner och anmälde henne på förmiddagen när vi såg att det skulle bli skapligt väder. Så jag hämtade hela familjen på brynäs så åkte vi till regementsparken där loppet skulle gå, så det blev lite uppvärmning först fast det hade inte Felicia så stor lust till hon tyckte bara att vi skulle få springa någon gång. Så sen var det dags att bege sig till starten och hon var så duktig så vi sprang faktiskt nästan hela vägen 1km det tycker jag var bra gjort av henne för jag blev helt slut av den biten bra kondis va! Sen när vi kom i mål så fick hon sin medalj som hon blev så stolt över lill snuttan, så fick hon en banan, festis, glass och en badbiljett plus en kupong som vi tog med till max så fick hon hamburgare, och det är så roligt med henne för hon blir så glad och tacksam, sen var det dags för henne att få rida häst jag lovade henne det när vi kom dit, hon älskar det så gissa om hon blev glad när jag berättade att man kunde få rida där. Sen så kom Jimmy och Linnea dit med sin lilla tös så det blev en liten familje träff ( kul ), Felicia blir så glad för  "bobo" är verkligen hennes favorit. Sen körde jag familjen brynäs till sätra dom skulle till eriks syster med familj för hon hade fyllt år. Sen träffade jag Jimmy med sin familj så vi var till hille kyrka för Jimmy vill åka och kika på Jossans blommor utanför kyrkan, för han kunde inte vara med på begravningen för han var i Norge på sitt arbete, sen blev det en tripp ner till garaget i andersberg för att kolla Jimmys bil, och då märkte vi att den verkar läcka soppa så han och Jörgen ska väl ta och kolla var det kan komma ifrån.
Så nu har jag gjort lite uppdateringar här på bloggen, idag lär det väl inte bli så mycket gjort behöver en dag med lite slapp och lugn faktiskt.
Lägger ut någon bild från idag!

Kram så länge


Felicia precis kommit i mål stolt med medalj runt halsen


Här är hon lite frusen, blev faktiskt svettigt att springa

Våran lilla ryttarinna

Jag och Felicia efter loppet

Mina barn med respektive och mina kära barnbarn lilla Elise i vagnen

Hej så länge

Ja nu har det gått någon dag igen då det inte blivit mycket att skriva, men men ibland blir det så.

I fredags var jag på begravning en riktigt känslosam begravning ja det är väl alla begravningar men det var verkligen något speciellt med den här, det var en färgstark begravning med mycket glada vackra färger och personlig både musiken och allt som var i kyrkan. Varför var den så smärtsam då jo för det första så har jag fått så många varför i mig, vi hann precis träffas du och jag men du gjorde ett otroligt starkt intryck på mig, det kändes som vi alltid hade känt varandra, vi hade en väldigt lik historia du och jag vi gillade båda två starka färger och även våran problematik var liknande, två sökare vad sökte vi ja det kan man undra lugn och ro i själen kanske, jag vet att du hade stora förväntningar på framtiden varför fick du inte ens ett försök men kanske som prästen sa din tid hade varit, fast jag har lite svårt att förstå innebörden av dom orden, du var en ung människa med hela livet framför dig full av energi och förhoppningar. Som sagt många varför kommer upp i mig undrar om vi kanske hade fått träffas tidigare, att vi kanske hade börjat träffas innan den stora dagen kom för dig då du fick återkomma till din hemstad till din familj, ja som sagt mycket varför och funderingar. Sen blev det enormt smärtsamt på din begravning när jag fick höra din son börja gråta högljutt i kyrkan och det berörde alla oss något enormt, för alla visste vilken fin relation du och din son hade, tur att din familj finns runt honom nu när inte du finns längre.
Men din död har fått mig verkligen att fundera vad kan vi göra vi som finns kvar här för att detta inte ska hända, vi kan inte bara sitta och titta på när den ena ungdomen efter den andra faller offer i drogträsket, vad ska man kunna göra ja jag vet inte riktigt, men jag känner att vi måste ta lärdom om detta som hände dig kommer att hända igen det är bara en tidsfråga när, jag känner att jag måste göra något vad, ja kanske starta något och hedra ditt minne.

Många kramar och tankar till dig från mig

R.I.P JOSSAN
VARFÖR? VARFÖR?

Idag kom jag mig äntligen för med att skura golven och då menar jag verkligen skura, har skurat alla golven med rotborste och vilken skillnad det blir om man jämför när man går med svabben då drar man ju bara runt skiten, nej jag känner mig verkligen nöjd så nu är golven jätte fina plus att jag har tvättat mattorna i badkaret vill inte lägga p mattor som inte är rena på ny skurade golv. Så det är väl ungefär vad jag har gjort idag, var upp en snabbis till en granne och tog en fika, annars så har jag varit hemma och pulat.
Kram till er