yvonne

Ja nu har det varit nån dag igen när det har blivit dåligt med att skriva, men Söndagen drog lite musten och lusten att skriva, tappade motivationen och tankarna har bara snurrat i huvudet, jag som annars såna här gånger bruka tycka det är skönt att få skriva av mig. Men jag har verkligen blivit påmind om att jag ska skatta mig lycklig att jag lyckades ta mig ur mitt beroende, tack han där uppe för att jag verkligen tog till mig när läkaren sa att jag fick välja mellan att leva eller dö, dom orden gjorde att jag tänkte till att det liv jag levde där satte jag mitt liv som insats varje dag ungefär som rysk roulette. Och tack han där uppe för att du givit mig styrka under den här tiden så att jag fortfarande är drogfri, och har fått förmånen att se mina älskade barn att växa upp till vuxna individer, och fått se dom skaffa egna familjer. Sen att jag får vara med och se mina älskade barnbarn växa upp. Och att jag har fått bygga upp ett bra förtroende och tillit till mina barn, för idag vet dom att dom kan lita på mig och vi finns för varandra i vått och torrt precis som en vanlig familj vem kunde tro det för 15 år sen, när mitt liv var ett enda stort kaos tack för mitt liv och min styrka att jag står där jag gör idag. Jag har nu varit drogfri i 14 år och det är jag evigt tacksam för, men glömmer aldrig vart jag har varit för då tror jag slutar att vara tacksam. En i dag känner jag glädje över att jag har en nyckel som jag sätter i dörren och går in i min lägenhet för mig har inte det varit en självklarhet därför menar jag man ska aldrig sluta med att vara tacksam för det man har här och nu för ingen ting är givet åtminstone inte för mig för jag minns hur det var. Många kramar till min familj och tack för att ni alltid funnits vid min sida utan er hade jag aldrig suttit här idag och skrivit dom här orden Jag älskar er.

Kram från mig